Fångarna på fortet – spänning, vinst och oönskade dickpics…

img_5812

I fredags tävlade jag och mina kära bondevänner Stefan Hildingsson och Sebastian Davidsson i Fångarna på fortet. Vi vann roligt nog med god marginal och ni har varit väldigt generösa med hejarop och gratulationer! Så kul också att så många tittade! Nästan 900.000 bänkade sig för att Fångarna på fortet i fredags! Härligt med uppsving så klart – men framför allt stort tack för alla hejarop och gratulationer! Vi i “Lag Bonde” tackar så otroligt mycket för ert stöd! Tack tack tack

img_5828-1

Vi hade verkligen så oerhört kul och jag är väldigt stolt över mina lagmedlemmar. Så starka, oemotståndligt engagerade och roliga att vara med. Kul att vi vann men framför allt så kul att vi hade den laganda som vi hade.

img_0426-1

Jag blev lite sargad när jag klättade men jag var så inne i det då att jag faktiskt inte ens kände att det gjorde ont förrän efteråt. Det som hände var att jag fick brännsår av repen som jag klämde fast i armhålorna när jag klättrade. Det gick fortare och bättre då. 🙂

img_5883

Kul var det i alla fall och jag är väldigt glad att jag efter mycket övertalan till sist sa ja – vi hade superkul! Det jag inte hade förväntat mig, och som verkligen kom som en rejäl överraskning – det var att jag helt plötsligt fick ännu ett uppsving på snuskiga meddelanden och dickpics…


Helt ärligt… vad är grejen med dickpics? Alltså, jag får rätt många såna skickade till mig och jag fattar inte riktigt. De här har jag pixlat men de bilder som kommer till mig är sannerligen inte pixlade utan fullkomligt synliga och detaljerade…  Det jag undrar är ifall den som skickar bilden tror att jag ska gå igång på det? Jag är verkligen inte särskilt pryd men jag vill inte ha dickpics skickade till mig. Och tro mig, jag blir inte tänd av att se andra mäns blottade lemmar på detta vis – och det oavsett form och storlek.

Tack och fortsatt trevlig söndag!

Linda

 

 

Ville försäkra ben och huvud – fick nej

_KT16675Mina skador i Let´s dance har blivit en följetång. En muskelbristning och blödande höftmuskel, bilkrock, tappade tånaglar och en bruten tå och så nu senaste en blodig skallskada..

IMG_8186

Skärmavbild 2016-04-20 kl. 21.21.24

Skärmavbild 2016-04-20 kl. 21.20.46

Det är helt galet egentligen, fattar inte riktigt vad som händer men jag har försökt bita ihop och inte tänka så mycket på det. Jag är tålig. Men i fredags då David Hellenius skämtade om att “alla i Let´s dance så klart är försäkrade, alla utom Linda där självrisken var för hög… ” började jag fundera på hur det egentligen var med den saken. I måndags ringde jag därför mitt försäkringsbolag och kollade upp hur det ser ut med min olycksfallsförsäkring. Det visade sig att jag inte har någon!

2016-04-15 Stockholm Foto: Olle Sporrong Bild: Linda Lindorff & Kristjan Lootus Beskrivning: Beskrivning: Lets dance Let's dance 2016 direktsändning fredag

2016-04-15 Stockholm Foto: Olle Sporrong Bild: Linda Lindorff & Kristjan Lootus Beskrivning: Beskrivning: Lets dance Let's dance 2016 direktsändning fredag

Foto: Olle Sporrong / Expressen.

Jag frågade då direkt om jag kunde försäkra benen och huvudet nu inför fredagsfinalen – vi dansar jive och har nämligen ett par lyft och grejer som skrämmer mig lite… och där det skulle vara bra att veta att jag ändå är försäkrad innan vi gör det. Det är ju också benen som jag sliter på mest och behöver bäst nu när jag är med i Let´s dance – och huvudet förstås. Han sa då att han måste kolla upp hur det var med att försäkra olika kroppsdelar, det var tydligen inte så vanligt att man gjorde det konstigt nog…

1200-7

_DSC1236

_KT18490

Foto: Karin Törnblom

Det visade sig då att man inte kan försäkra enskilda kroppsdelar. Efter många vändor så fick jag till sist detta svaret:

“Tyvärr så har vi ingen försäkring som gäller det du efterfrågar så vi kan tyvärr inte hjälpa dig.
Det verkar  inte heller finnas något svenskt försäkringsbolag som tecknar dessa slags försäkringar. Mitt bästa tips är att kolla med ett engelskt försäkringsbolag.
 
Hoppas att det löser sig och lycka till i Lets Dance.”

_KT16686

_KT19601

Så David hade rätt – ingen vill försäkra mig 🙂 Tänker att det nog ändå ska gå bra, det har det ju gjort hittills. Håll tummarna för att den här veckan blir skadefri – på fredag kommer jag att jive tills fötterna glöder! Och så lite tango på det.

Nu ska jag i väg och träna men vi hörs snart!

Linda

Skärrad efter krocken – tack alla som var så snälla!

1200-4Foto Robert Eklund/Expressen

Efter genrepet på väg till kiropraktorn smäller det till, jag krockar med en annan bil. Krockkudden exploderar i mitt ansikte och det svartnar för ögonen. Allt står stilla och jag ser hur det ryker inne bilen. Jag tänker att jag kanske har skadat en annan människa och känner en rädsla så stark att jag har svårt att röra mig. När jag ser mannen från den andra bilen komma gående mot min bil sprutar tårarna. Han lever, tänker jag. Han lever. Han hjälper mig ur bilen och jag kramar honom och frågar hur han mår. Det slutar ändå med att det är han som tröstar mig då jag inte kan sluta gråta. Hur gick det här till? Varför? Jag har aldrig krockat i mitt liv. Från bilen kommer en röst, en kvinna frågar hur vi mår. När krockkuddarna utlöses så ringer bilen larmcentralen. Hon frågar om vi behöver ambulans. Han säger att det inte är nån fara. Vi mår båda bra. Ingen är skadad. Sakta börjar jag ta det till mig. Vi mår bra. Ingen fara. Allt gick bra.

IMG_8381Trots allt har jag krockat. Jag har kört in i en annan persons bil. Det är så fruktansvärt att jag blir illamående när jag tänker på det. Bilar stannar, bärgningsbilar kommer, blinkade lampor, en annan bil med en parkeringsvakt och ytterligare en bil med en trafikkille kommer. Jag ringer Jacob. Ringer mamma. Alla är så snälla. Håller om. Jag står barbent i träningskläder och skakar. Jag är chockad och fryser. Killen som jobbar för trafikverket säger åt mig att värma mig i hans bil. Jag kramar Sören säger förlåt. Förlåt förlåt. Han säger att det är okej. Nån säger att vi ska åka till sjukhuset men jag vill inte. Jag känner att jag mår bra. Jag mår bra. Min bil går inte att köra och bärgas bort. I allt detta händer något som får oss att skratta. Sören, som mannen heter, vars bil jag krockat med, säger med ett leende att han var på väg till kiropraktorn och att det ju var synd att han missade tiden för nu skulle han ju behöva det lite extra. Jag skrattar och säger att det är lustigt för dit var jag också på väg. Det visar sig dessutom att vi var på väg till samma kiropraktor Lennart Gedin. En av killarna som hjälper till, förlåt att jag inte kommer ihåg ditt namn, erbjuder sig att skjutsa mig dit. Sören får i gång sin bil, den är bucklig bak men behöver inte bärgas tack och lov, och kör dit på egen hand. Vi möts hos kiropraktorn som kolla upp oss, nerver, ryggar, nackar. Vi är okej.

Skärmavbild 2015-12-14 kl. 15.09.17

Jag är så oerhört tacksam att det hela gick bra ändå. Bilen är borta i flera veckor men vad spelar det för roll – ingen är skadad. Tack Sören för att du var stark när jag var svag, tack Lennart och tack alla snälla ni som var på plats där på vägen i Märsta idag och tog hand om oss. Tack! Jag har de senaste veckorna på flera olika sätt blivit påmind av omvärlden hur mycket kärlek det ändå finns, hur många snälla goda hjälpsamma människor det finns runt omkring som är redo att rycka in, stötta, och hjälpa. Det är tack vare alla såna människor som man ändå kan tro på en god värld. Jag är så tacksam för att det finns godhet och jag ska försöka ge lika mycket tillbaka.

Kramar Linda

Planen för att kunna dansa i Let´s dance på fredag

Min skada i höften visade sig vara allvarligare än jag kunnat föreställa mig. Det rörde sig inte om nån enkel sträckning utan läkarna jag träffade konstaterade alla att det var en muskelbristning. Muskeln på höger höft blöder och muskelfibrer har gått av. Det hände mitt i dansen och det kändes som att nån sköt på mig. Jag fattade först inte vad som hänt med förstod att det var något utöver det vanliga. Det kändes att nåt brast inne i mig. Väldigt otäckt och smärtsamt förstås men jag ville ändå inte fatta allvaret först.

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 22.39.43

Foto: Olle Sporrong/Expressen

Det gjorde otroligt ont men jag tänkte att det nog går över, att det är sånt som händer då man dansar och då Kristjan Lootus sa att han ville bära ut ut mig från studion så skrattade jag bara. Han förklarade då att han tyckte att det lät som en muskelbristning, han har själv haft det flera gånger, och det är inget man skojar bort. Så han bar ut mig från danslokalen och in i kiropraktorrummet där det sen konstaterades att jag skulle till läkare.

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 21.53.53

Skärmavbild 2016-03-16 kl. 21.56.17

Diagnosen var mycket riktigt muskelbristning och läkningstiden – flera veckor. Det finns ingen snabbfix för det här. Inga magiska tripp eller hjälpmedel som kan läka mig snabbt. Så är det bara och det måste jag acceptera. Laserbehandling kan hjälpa något och det har jag redan påbörjat. Imorgon bitti sak jag ta en behandling till. Värktabletter har jag fått och antiinflammatoriska tabletter och det ska jag ta.

1200-2

Så imorgon ska jag träffa Kristjan i danslokalen och ändra koreografin så den blir genomförbar för mig. Som Kristjan säger, det är ju ändå bara höger höft som är skadad, och även om den påverkar mycket så kan man utnyttja resten av kroppen till att göra en fin och ändå rätt passionerad samba. Han ska ta bort vissa steg som absolut inte går att genomför och byta ut mot bland annat ett par salsa steg som är mycket snällare mot höfterna. Vi tar bort några snurrar och byter ut om huvuddippar och så blir det ändring på samba-gången i början där vi fokuserar på att gå med vänster ben… låter lite hokuspokus kanske men jag vet att Kristjan kan det här.

IMG_8177

Men framför allt så handlar det nu om vilja och kämparglöd och det ska ni veta, alla ni som skickat kärlek till mig på instagram @linda_lindorff och alla vänner och familj, ni har gett mig det just. Ni har gjort så att jag vill kämpa och på fredag ska jag visa er min kärlek tillbaka när jag går in där och dansar min samba för er. Den kommer kanske inte vara det vackraste ni sett men den kommer att vara innerlig och gjord med massor av kärlek.

Kramar Linda