IMG_8129När jag var liten kunde jag gå ner i spagat. Hur lätt som helst. Sedan någon gång i 20-årsålderna pressade mig själv ner i spagat ouppvärmd och sträckte mig ordentligt. Efter det har spagat känts som en omöjlighet. Tills jag tackade ja till Let´s dance och träffade Kristjan. Han frågade om mina färdigheter – var jag musikalisk? hade jag takt? tagit danslektioner? var jag vältränad? Vi pratade om allt och gick igenom mina förutsättningar.

STOCKHOLM 2016-03-23 Lets Dance Linda Landorff Foto: Erik Nylander / TT / kod 11540

IMG_7544

(bild från i somras med Bonde söker fru där jag dansar med Stefan)

Han fick veta att jag aldrig dansat annat än logdans, att jag kommer från en familj som inte har nåt med musik och dans att göra. Att jag aldrig tagit danslektioner. (jag spelade fotboll som liten – och tävlade i längdskidåkning) Han fick vetat att jag inte visste vad 10-dans var. Att jag inte kan grundsteg i nån dans och att jag aldrig dansat med klackar. Jag trivs i mina gummistövlar. Med allt detta sagt trodde jag Kristjan skulle bli förtvivlad. I årets uppställning av deltagare fick han nog den tjej som har minst erfarenhet av dans – och mest att göra vid sidan om. Han borde suckat och dunkat huvudet i golvet – men icke. Tvärtom gick han igång på det. Han gillade tanken på att få vara med och se någons utveckling från den absoluta början. Att se vad man faktiskt kan göra med er person dansmässigt.

lintus1

Jag har redan nu lärt mig mycket men som ni vet har jag haft en del otur. Det innebär ytterligare motstånd och har så klart varit jobbigt för både mig och Kristjan. Men vi är båda två väldigt positiva i vårt sätt att tänka och envisa som synden. Vi kan inte ge upp för att det plötsligt blir lite extra jobbigt.

IMG_8380

Kristjan fick alldeles i början då vi träffades reda på att jag en gång i livet kunde gå ner i spagat och direkt sa han då: “Har du kunnat det en gång så kan det du göra det igen.” Med det sagt så började han mjuka upp min spagat, sakta men säkert, och ett par dagar innan jag skadade mig i höften så det ut så här. Jag var så glad, min kropp svarade väl på träningen och allt kändes toppen. Sen kom muskelbristningen och ja, jag trodde allt var över.

IMG_8186

Men min kropp svek mig inte. Jag gav inte upp, mycket tack vare all den kärlek jag fått av er, och plöstligt stod jag där ändå på fredagen och dansade min samba.

_DSC1180 _DSC1236

Vi klarade oss väl – vi åkte inte ut – tack vare era röster. Nu är det imorgon dags igen och nu ska vi dansa rumba. Jag fullkomligt älskar rumba, så förförisk och vacker, men jag är så klart också rädd den. Hur ska jag kunna vara förförisks och sensuell? Kvinnlig, långsam och mjuk. Det kommer bli svårt.

644x429(ByMaxScale_TopLeft_Transparent_True_True_Undefined)

Det som sedan gör att jag nu i tre nätter i rad legat sömnlös är vår balansspagat. Jag ska som synes på bilden, tagen på onsdagens genrep, stå i spagat på Kristjan axel (läs mer här). Det här är svårt. Det är svårt att gå ner i spagat i sig och det är extra svårt att göra det på någons axel. Inte blir det bättra av att ha en brusten sätesmuskel. Läkaren avråder mig från det vilket gör att jag blir extra nervös – och givetvis gör det ont när jag gör det. Samtidigt vill jag utmana min kropp och med tanke på att jag faktiskt kan åka ut imorgon så är det ju lika bra att jag gör det. Sedan finns det ytligare ett argument. Kristjan har aldrig gjort det här tidigare med en annan kvinna – vare sig deltagare eller proffsdansare – och det triggar mig så klart lite extra. Vem vill inte vara någon första…:)

249410h1024_3-1

Så nu hoppas jag att det går vägen. Att jag kan slippa mer otur och olyckor och att jag imorgon kan ge er en riktigt fin rumba – med ett inslag av spagat – som ni kommer att gilla. Gör ni det får ni så klart gärna rösta – jag behöver er hjälp så jag kan dansa en blågul logdans – bugg nästa vecka 🙂

Jag startar som nr 7 och det innebär:

Telefonröster: 099-414 07, sms-röster: Linda till 72 400

Nu ska jag lägga mig och hoppas att jag kan sova gott. Vill inte tro och tänka att jag ska göra mig illa imorgon. Positiva tankar – och så att man biter ihop lite och kämpar. Det borde vara en bra recept inför morgondagen. Hoppas på det. Håll tummarna!

Kram Linda

Foto: Erik Nylander / TT och Karin Törnblom

IMG_8537

Härligt ändå att se en artikel som denna efter allt elände där det lite mer fokus på glädje och dansrus. 🙂 För trots allt som händer och står skrivet om mig nu så har jag kul och min kropp känns stark där den inte är skadad. Så allt är bra!

Kram igen och glad påsk!

Linda

 

 

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: