Just nu gör man den sista putsen och sammanställningen av årets deltagare i Let´s dance.  De flesta är redan klara och med några få pågår ännu förhandlingen… en spännande tid både för TV4 och produktionsbolaget men framför allt för de som nu tackat ja och har en vår framför sig med dans, svett, glitter – och fötter som köttfärs…

Min kärlek till mina fötter är stor. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag älskar mina fötter och det går inte en dag utan att jag tänker på dem med tacksamhet. Men så har det inte alltid varit. Min fotförälskelse kom i samband med Let´s dance.

Jag har alltid varit aktiv och tränat en hel del men när jag började Let´s dance fick ändå kroppen lite av en chock. Vi tränade plötsligt ett par timmar om dagen och jag rasade i vikt. Jag fick en avsliten muskel, ont på ställen jag knappt visste man kunde ha ont i och mina fötter tog oändligt mycket stryk – särskilt när vi 3 veckor in på säsongen började dansa i klackskor.

Mina tår blev svullna, hälsenan övertränad, jag tappade fyra tånaglar och min tå som varit bruten och läkt – bröts upp igen. Trots detta fortsatte vi att dansa, så klart, jag skulle aldrig låta kroppen bestämma över huvudet så länge det inte är direkt farligt. Krämpor kan man härda ut och överleva. Och hade jag åkt ut tidigt så hade det kanske inte varit någon fara men jag var kvar i 15 veckor! Vi dansade varje dag och ju längre säsongen gick desto fler timmar per dag la vi på träning. När semifinalen kom var mina fötter som köttfärs. 

Hälsenan blev med tiden bättre och tånaglarna växte tillbaka men den trasiga tån hade på något vis börjat läka fel efter 15 veckors dans i klackar. Jag gick till en fotläkare som krasst konstaterade att det inte var något man kunde göra åt det hela. Idag är tån dubbelt så tjock som de andra och helt stel. Jag kan jag inte ens böja den. (På bilden här ovan har jag blivit trampad på av en häst... men det är en annan historia)

Trots detta ångrar jag absolut ingenting. Tvärtom är jag tacksam för allt som hänt av den anledningen att jag nu börjat uppskatta mina fötter och allt de gjort och gör för mig. Aldrig tidigare har jag tänkt på hur viktiga fötterna är utan bara tagit för givet att de ska funka. Nu går det inte en ag utan att jag tänker på hur lycklig jag är som har två fungerande fötter. Fötter som tillåter mig att gå, träna och springa. Det är så lätt att man glömmer bort att vara tacksam just för sånt som inte är trasigt eller sårat eller skadat.

Så tacksam är jag för att mina fötter fortfarande går att använda och för att jag lärt mig uppskatta och älska mina dom MEN det ska ändå konstateras att mina fötter fick sig en oförglömlig omgång i Lets Dance och att en av mina tår aldrig nånsin kommer att bli bra igen. Så ni som ännu inte skrivit på  – kräv tåtillägg… 🙂

Med tanke på hur illa fötterna far så kommer det ge en rejäl bonus för den som får dansa vidare… Själv hade jag med alla mina blånaglar, brutna tå, blåsor och blödande skavsår nog kunnat rent förmögen 🙂

convert-4

Och då har vi inte ens räknat in höften… som enligt naprapaten är det värsta hon sett 🙂

Än en gång detta är skrivet helt utan bitterhet och med glimten i ögat för jag tycker det är helt okej med lite skavanker här och där – särskilt om de är förknippade med något som har varit kul.

Har ni några frågor eller vill säga nåt så gör det här på insta @linda_lindorff

God natt!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: