När William Spetz var 9 år önskade han sig en blond peruk i julklapp – för han ville se ut som den där programlederskan med gummistövlar som mötte livsfarliga djur i Farligt möte… William älskade djur och jag var otroligt nog hans idol.

Första gången jag hörde det trodde jag det var ett skämt. Jag fick höra det av en person som jobbade med Hellenius hörna. De ville nämligen ha med mig i programmet som “överraskning” till gästen William Spetz eftersom jag ju var hans stora idol. Jag visst då ännu inte vem han var, det här var ju några år sedan och William hade inte fullt slagit igenom på det sätt han har nu, och jag tyckte det hela lät både osannolikt och framför allt genant så jag tackade nej.

Nästa gång Williams namn kom upp i samband med en inspelning var när de ringde från Parneviks och ville att jag skulle vara gäst. Jag tackade först nej då jag ju inte är så van med att vara gäst i andra program, jag är ju vanligtvis programledare och den som ställer frågorna, inte tvärtom. Dessutom var det ju en konkurrerande kanal. Men de var envisa och lockade med lite olika saker, bland annat kunde jag få välja vem jag skulle gästa Parneviks tillsammans med. Olika namn kom upp, bra gäster så klart, Elfsberg, Ranelid… men det var inga personer som jag kände att jag hade nåt gemensamt med. Men så kom namnet William Spetz än en gång upp och den här gången sa jag ja Jag hade vid det här laget hört så mycket om honom vid det här laget och kände mig nyfiken på killen från Umeå vars uppväxt jag tydligen varit med och påverkat.

Vi träffades första gången på hotellet vi båda bodde på i Florida – på väg till Parneviks. Jag ringde honom på rummet och bad honom komma ner och äta frukost med mig. Det var ett minnesvärt möte – jag älskade honom från första stund. Smart, rolig, pratglad och så otroligt varm och ödmjuk. Vi pratade och skrattade och han berättade om sin fascination av djur och programmet Farligt möte som jag gjorde då där jag mötte världens dödligaste djur. Han kunde varenda detalj i programmet. Han visste allt om djuren, vart vi varit. Han mindes allt jag någonsin sagt och gjort, vem som var fotograf, vem som redigerat och ja – allt! Han berättade också vad jag betydde för honom. Att jag symboliserade nån slags orädsla. Att jag var viktig för att jag gjorde honom mindre rädd.

Det han sa den morgonen är bland det finaste en person har sagt till mig nånsin. Jag blev så rörd och stolt. Det är stort att få betyda något för en annan person. Vi hade roliga dagar i Florida – med prat och utflykter och en blond peruk. 🙂

I höstas hörde William av sig och undrade om jag ville vara med i hans vinterprat i P1. Jag sa hedrad, och självklart, ja. Vi spelade in i december och det sändes under mellandagarna – och det är verkligen så bra. Vilken historia han har och vilken underbar människa han är! William är en av de finaste människor jag vet. Begåvad som få. Klok, insiktsfull, varm och ödmjuk. Och otroligt rolig!

Hör gärna av er när ni lyssnat så jag får veta sen vad ni tycker. Och kom ihåg – en struts är ändå alltid en struts… ❤️ Här är Williams vinterprat

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Google photo

You are commenting using your Google account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: